up next to you
Jag var taskig när jag var liten. jätte taskig. Och i 6:an hade vi som uppgift att skriva en tidning, eller artiklar till en tidning. Min tidning hette EA och hade den stora rubriken : PER O's STORA FIASKO!
Per O var vår vikare. Vår Andra vikarie hette Mårten, och medans Per bara fick en halv sida på första sidan fick mårten en hel sida för sig själv där de första raderna lydde: "Han har krulligt hår, glasögon, och snorgrön skjorta. Han kallas Mörten." Och sedan forsätter jag med att förklarar hur dumihuvet, äcklig och ful han var. Jag visste att han skulle vara tvungen att läsa den sen. Läsa en artikel om hur äcklig, ful och dumihuvet han var, skrivet av en 12 årig tjej i en klass han spenderat fem minuter i.
Sida 7 var väl inte dirket riktad mot någon, jag och Cissi tyckte väl mest bara att den var jätte rolig att skriva.
Rubriken lyder : Jag är handikappad
" Hej jag heter Hans Nilsson och har varit handikappad så länge jag kan minnas, vilket inte är så länge för jag har kort närminne. "-Folk tittar på mig och skrattar." säger Hans gråtande. Hans fru heter Greta, hon är blind, döv och saknar luktsinne. "Det är så svårt att vara funktionshindrad," säger Greta " folk dömer en efter hur man man är, inte hur man ser ut! Jag själv tycker både jag och Hans är jävligt heta!" Hans håller med. "jaa.. Men det svåraste är när jag måste gå på toa, då får ju Greta hjälpa mig!"
-"Ja, det är ju ganska svårt att potträna honom när jag inte ser något, men vi har ju städerskor som kan torka upp hans urin." svarar Greta. " osv.
Jag kan se oss framför mig, där vi sitter och skrattar, tycker det är skit kul. bilder hade jag med, både på Greta och Hans men också på lille Mårten. Jag tror faktiskt det är bilderna som är värst. Jag fattade det inte då, men tänk nu hur jobbigt det måste vara för en kille som Mårten att läsa en sån text om sig själv, för jag tror faktiskt han var rätt snäll ändån har jag för mig. han var bara äckligt ful. Och jag är handikappad, då tänker jag liksom bara på Elin, som om jag skrev den till henne och det känns hemskt för om någon skulle driva så med henne vet jag inte vad jag skulle gjort. Eller tänk på hennes familj, tänk om någon av dem, danne, kattis eller någon skulle läsa den texten. jag tror jag skulle dö.
Helt ärligt kan jag inte låta bli och le när jag läser någon av de texterna, men jag tror inte det handlar så mycket om hur roliga dom är, utan mer att jag kommer ihåg att jag tyckte de var roliga. Okej, nu blev det för mycket babbel om några fåiga texter jag skrev när jag var liten. Men jaa.. kände bara att jag var tvungen att skriva något. Och om ni läst hela den här texten tycker jag väldigt synd om er!
