Andrea Strömberg

Jag saknar den tiden, tiden med dig. när allt var så lätt, du var min hjälte, höjden av perfektion och allt jag ville var att få vara som dig, leva ditt liv, och ha allt som du hade. det var innan jag insåg att alla begår misstag, ingen är perfekt och du var precis som mig. men precis innan jag insåg det så var du min hjälte. allt jag ville vara och mycket mer. det var då du blev min syster. du ställde upp för mig när allt var skit hemma, och när jag inte hade någon annan stans att ta vägen var ditt hem mitt. jag har aldrig sett dig som en kompis eller ens bästa kompis. du har alltid varit familj för mig. och syster är inte bara en annan variant på gumman eller älskling. du är helt självklart familj för mig. Min Syster. Jag släpper dig inte, för det kanske verkar som vi glider ifrån varandra, och det gör vi. Men bandet vi har till varandra är så starkt att de står emot allt. Det kommer aldrig brista, och även om de skulle det så kommer du alltid vara min syster. det är det som är skillnaden mellan vänner och familj. vänner kan man förlora, men familj finns alltid kvar. Jag älskar dig.