crash and burn
Min historia börjar förra torsdagen, jag vaknade tidigt, shoppade sjukt mycket och när kvällen väl kom struntade jag i att gå och lägga mig även fast jag var jätte trött, för jag tänkte framåt. Jag visste att jag aldrig skulle klara av att gå upp klockan fyra på morgonen, no way. När vi klockan halv 6 satt i bilen på vag till flyget var jag redan då helt slut. Vi kom till flygplatsen och lyckades ta flyget från La Coruña till Madrid, woho liksom. Väldigt guppig resa, och den sjukt läskiga landningen trodde jag skulle vara the story of the tripp. Så var inte fallet. Vi kom av planet, leta reda på Gate 54, sitta, väna, försenat. 30 minuter efter bordings tiden fick vi iallafall gå på, vilket vi gjorde, satte oss ner gjorde vi också.. i kanske femton minuter innan någon kvinna förklarar i högtalaren att de 1½ decimeter snö det var ute var något de kallade för naturkatastrof och att hela flygplatsen var stängd tills vidare, var snälla lämna planet lungt och stilla, glöm inte erat handbage och håll er i närheten för ytterligare information. So we did, men ingen information kom.
Ungefär sju timmar skulle jag gissa på att vi väntade där innan någon snäll svensk kom och förklarade att de hört rykten om att vi skulle gå neråt, hämta ut vårat bagage och sedan ga till IBERIA's service disk för att få ett hotelrum. Vi gick ner, belt 7 sa dem. Vi väntade och väntade men inga väskor kom, ojhoppsan där bytte dom till belt 6 på informations tavlan, men tänk om det inte stämmer? då kommer vi inte tillbaka in sen, för belt 6 ligger utanför ju! Fåga i disken, nej belt 8 är det. Jaha, men vafan kan ni bestämma er? Tydligen inte för inte en enda väska kom rullande på Belt 8. Frågar igen, nej nu är det tydligen belt 6. Okej, då kör vi på det. Trängsel, skrik, men inget bagage. Och helt plötsligt är flygplatsen inte längre stäng för inkomande plan, bara utgående. Vi började sakta se ett mönster byggas upp allihopa, de som kom med de nya planen fick sina väskor men vi som väntat sen tidig morgon och inte hade någon stans att ta vagen fick snällt vänta. Nio timmar tror jag på ett ungefär att vi väntade där nere innan en annan helt random svensk sa till killen som sa till Jenny som sa till oss att våra väskor inte skulle komma, att vi skulle gå upp och och fixa ny biljett och hotelrum, väskorna skulle vi få imorgon sa dem. Uppe var det kaos. Någon som varit på Madrids flygplats?
Den är stor, fett stor. Tänk er att kön vi var tvungna att ställa oss i för att få biljetterna gick runt hela flygplatsen. Klockan nio på kvällen ställde vi oss i den kön, lite efter klockan tolv på förmiddagen dagen efter var vi framme. 16 timmar. Det var kaos, iberia's personal vågade inte gå ut bland oss resenärer (med all rätt, vi alla ville döda dom), folk sprang runt och kastade med sina resväskor, medans någon äcklig ryss blev förbannad då han inte fick gå igenom kön eftersom han var som han sa en jääääätte känd person. Folk låg och sov lite här och var, jag fick någon stunds sömn här och där på våra resväskor som vi stapplat upp på en bagage-vagn. inte jätte skönt kanske, men just då var det himmelriket. Efter de där 16 timmarna i kön så fick vi allafall nya biljetter, först Madrid-budapest eller något sånt och sen budapest-köpenhamn , köpenhamn-stockholm, stockholm-visby. Wiho tänkte vi. Men sån tur kunde vi ju inte ha för när det är dags att åka blir budapest planet försenat med typ fem timmar helt plötsligt, och då hinner vi ju inte med planet till köpenhamn och då blir ju allt fuckat så jaha då får vi gå och fixa ny biljett. Ännu mera kö, och efter typ en och en halv timme kö så tar det ännu en timme innan de lyckats få en ny biljett, nu skall vi istället åka söndagmorgon, direkt flyg till stockholm. Jag har vid det här laget lärt mig att inte hoppa av glädje än. Vi lyckas också på något sätt få ett hotelrum, dit vi fick åka och sova kanske fem timmar innan det var dags och gå upp och åka med planet som var en aning försenat men det lyfte iaf.
När vi landar i stockholm sitter alla och klappar händerna och skriker. Äntligen sverige förfan, inga fler läskiga spanjorer.
Lyckan är kort, för snart upptäcker vi att vårat bagage inte kom med planet.. igen! förbannad och trött var jag. Och efter att farmor berättat för alla som ville höra på arlanda om hennes heeeemska upplevelse så kunde vi äntligen gå på flyget och åka hem till gotland.
Visst, jag hade spenderat 37 timmer på en flygplats i Madrid, sovit ungefär 6-7 timmar sammanlagt på 4 dagar, och ätit knappt något alls på flera dagar, och sure jag hade inte ens någon aning om vart i världen min resväska med alla mina kläder var men jag var äntligen hemma!
Vad skulle mer skulle nu kunna hända för att göra saken värre, tror ni? Någon idé alls? Jag har svaret.
Inbrott. Att man kommer hem efter att ha varit fast på en flygplats i Madrid i tre dagar till en lägenhet som blivit rånad. Det är det värsta som kan hända.
Mitt smink, mina smycken, kläder, dvd, pengar, nycklar och ja, allt är borta!
När jag får reda på vem det är, så svär jag på gud, du är död.
Ungefär sju timmar skulle jag gissa på att vi väntade där innan någon snäll svensk kom och förklarade att de hört rykten om att vi skulle gå neråt, hämta ut vårat bagage och sedan ga till IBERIA's service disk för att få ett hotelrum. Vi gick ner, belt 7 sa dem. Vi väntade och väntade men inga väskor kom, ojhoppsan där bytte dom till belt 6 på informations tavlan, men tänk om det inte stämmer? då kommer vi inte tillbaka in sen, för belt 6 ligger utanför ju! Fåga i disken, nej belt 8 är det. Jaha, men vafan kan ni bestämma er? Tydligen inte för inte en enda väska kom rullande på Belt 8. Frågar igen, nej nu är det tydligen belt 6. Okej, då kör vi på det. Trängsel, skrik, men inget bagage. Och helt plötsligt är flygplatsen inte längre stäng för inkomande plan, bara utgående. Vi började sakta se ett mönster byggas upp allihopa, de som kom med de nya planen fick sina väskor men vi som väntat sen tidig morgon och inte hade någon stans att ta vagen fick snällt vänta. Nio timmar tror jag på ett ungefär att vi väntade där nere innan en annan helt random svensk sa till killen som sa till Jenny som sa till oss att våra väskor inte skulle komma, att vi skulle gå upp och och fixa ny biljett och hotelrum, väskorna skulle vi få imorgon sa dem. Uppe var det kaos. Någon som varit på Madrids flygplats?
Den är stor, fett stor. Tänk er att kön vi var tvungna att ställa oss i för att få biljetterna gick runt hela flygplatsen. Klockan nio på kvällen ställde vi oss i den kön, lite efter klockan tolv på förmiddagen dagen efter var vi framme. 16 timmar. Det var kaos, iberia's personal vågade inte gå ut bland oss resenärer (med all rätt, vi alla ville döda dom), folk sprang runt och kastade med sina resväskor, medans någon äcklig ryss blev förbannad då han inte fick gå igenom kön eftersom han var som han sa en jääääätte känd person. Folk låg och sov lite här och var, jag fick någon stunds sömn här och där på våra resväskor som vi stapplat upp på en bagage-vagn. inte jätte skönt kanske, men just då var det himmelriket. Efter de där 16 timmarna i kön så fick vi allafall nya biljetter, först Madrid-budapest eller något sånt och sen budapest-köpenhamn , köpenhamn-stockholm, stockholm-visby. Wiho tänkte vi. Men sån tur kunde vi ju inte ha för när det är dags att åka blir budapest planet försenat med typ fem timmar helt plötsligt, och då hinner vi ju inte med planet till köpenhamn och då blir ju allt fuckat så jaha då får vi gå och fixa ny biljett. Ännu mera kö, och efter typ en och en halv timme kö så tar det ännu en timme innan de lyckats få en ny biljett, nu skall vi istället åka söndagmorgon, direkt flyg till stockholm. Jag har vid det här laget lärt mig att inte hoppa av glädje än. Vi lyckas också på något sätt få ett hotelrum, dit vi fick åka och sova kanske fem timmar innan det var dags och gå upp och åka med planet som var en aning försenat men det lyfte iaf.
När vi landar i stockholm sitter alla och klappar händerna och skriker. Äntligen sverige förfan, inga fler läskiga spanjorer.
Lyckan är kort, för snart upptäcker vi att vårat bagage inte kom med planet.. igen! förbannad och trött var jag. Och efter att farmor berättat för alla som ville höra på arlanda om hennes heeeemska upplevelse så kunde vi äntligen gå på flyget och åka hem till gotland.
Visst, jag hade spenderat 37 timmer på en flygplats i Madrid, sovit ungefär 6-7 timmar sammanlagt på 4 dagar, och ätit knappt något alls på flera dagar, och sure jag hade inte ens någon aning om vart i världen min resväska med alla mina kläder var men jag var äntligen hemma!
Vad skulle mer skulle nu kunna hända för att göra saken värre, tror ni? Någon idé alls? Jag har svaret.
Inbrott. Att man kommer hem efter att ha varit fast på en flygplats i Madrid i tre dagar till en lägenhet som blivit rånad. Det är det värsta som kan hända.
Mitt smink, mina smycken, kläder, dvd, pengar, nycklar och ja, allt är borta!
När jag får reda på vem det är, så svär jag på gud, du är död.
Kommentarer
Trackback
