under all the lies
Jag larde mig precis en sak.
Titta aldrig bakot, tank inte och minns inte det som hant. For fem minuter sen var jag den lyckligaste manniskan pa jorden, nastan iaf. jag var glad. jag tankte framat. Sen borjade jag tanka pa det som varit, hur allt brukade vara och hur mycket allt forandras pa noll tid. angest. jag saknar det som varit samtidigt som jag angrar mycket av det. Det finns helt enkelt saker som man inte kan fortranga, hur mycket man an forsoker. Stora fragor kommer upp i mitt huvud. Fragor som jag forut bara ryckt pa axlarna at kanns nu mycket tyngre. viktigare pa nagot satt. Det ar inte ens en manad kvar tills jag fyller 16. Fattar ni hur snabbt tiden gar? jag hinner inte med, far inte chans att stanna, pausa och halla kvar. for tva ar sen skulle jag precis borja var terminen i 7:an. Nar man gick i 7:an - da var man stor. Och 9:an? den var laaangt borta, ingen anledning att tanka pa den. Gissa vad, nu ska jag precis borja var terminen i 9:an och jag kanner mig varken stor eller liten. Jag kanner mig radd. Om tva ar ar jag 18 ar. om precis lika lang tid framat som det ar bakot till var terminen i 7:an sa fyller jag 18. det ar inte lang tid. jag hinner inte med. jag maste stanna. ta tillbaka 07. jag vill ha tillbka 07, da var allt latt. ganska sa latt iaf. Och om ni inte kan ge mig '07 sa ge mig '98. da var jag 5 ar och livet var latt. jag hade en pappa som gjorde varldens godaste tartor, varldens basta mamma och min bror var min basta van. ge mig 1998. da var jag lycklig.
Ta mig inte fel, jag ar lycklig nu med. Det gar bara lite snabbt.
Poang? Jag vet inte riktigt. Kolla inte bakot, for da minns man allt det som varit och man inte kan ta tillbaka.
Se inte framat heller for framtiden ar laskig, framtiden ar for vuxna personer, inte for mig.
Bara lev nu och tank inte alls sa kommer allt ga jatte bra. Helt fantastiskt bra.
Frolat for den har texten, det blir latt sa ibland. Ga och lagg er nu, jag ar forvirrande.
Titta aldrig bakot, tank inte och minns inte det som hant. For fem minuter sen var jag den lyckligaste manniskan pa jorden, nastan iaf. jag var glad. jag tankte framat. Sen borjade jag tanka pa det som varit, hur allt brukade vara och hur mycket allt forandras pa noll tid. angest. jag saknar det som varit samtidigt som jag angrar mycket av det. Det finns helt enkelt saker som man inte kan fortranga, hur mycket man an forsoker. Stora fragor kommer upp i mitt huvud. Fragor som jag forut bara ryckt pa axlarna at kanns nu mycket tyngre. viktigare pa nagot satt. Det ar inte ens en manad kvar tills jag fyller 16. Fattar ni hur snabbt tiden gar? jag hinner inte med, far inte chans att stanna, pausa och halla kvar. for tva ar sen skulle jag precis borja var terminen i 7:an. Nar man gick i 7:an - da var man stor. Och 9:an? den var laaangt borta, ingen anledning att tanka pa den. Gissa vad, nu ska jag precis borja var terminen i 9:an och jag kanner mig varken stor eller liten. Jag kanner mig radd. Om tva ar ar jag 18 ar. om precis lika lang tid framat som det ar bakot till var terminen i 7:an sa fyller jag 18. det ar inte lang tid. jag hinner inte med. jag maste stanna. ta tillbaka 07. jag vill ha tillbka 07, da var allt latt. ganska sa latt iaf. Och om ni inte kan ge mig '07 sa ge mig '98. da var jag 5 ar och livet var latt. jag hade en pappa som gjorde varldens godaste tartor, varldens basta mamma och min bror var min basta van. ge mig 1998. da var jag lycklig.
Ta mig inte fel, jag ar lycklig nu med. Det gar bara lite snabbt.
Poang? Jag vet inte riktigt. Kolla inte bakot, for da minns man allt det som varit och man inte kan ta tillbaka.
Se inte framat heller for framtiden ar laskig, framtiden ar for vuxna personer, inte for mig.
Bara lev nu och tank inte alls sa kommer allt ga jatte bra. Helt fantastiskt bra.
Frolat for den har texten, det blir latt sa ibland. Ga och lagg er nu, jag ar forvirrande.
Kommentarer
Trackback
