i can hear my train coming

Jag sitter just nu och gråter.
Nej, jag är inte deprimerad, emo eller mentalt störd.
Men nu är stunden här, stunden vi alla väntat på, fasat för och hoppats aldrig skulle komma samtidigt som det är precis vad vi gjort.
Det är över, inte än, men snart, imorgon, om bara några timmar.
Jag vill inte, kan inte, jag är inte redo.
Det är därför jag gråter, gråter för allt vi varit med om och som snart är över och aldrig kommer komma tillbaka.
Jag gråter för oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0