Andrea Strömberg

Jag ångrar ingenting. Det var länge sen nu, men det var mitt val. Ett misstag, men misstaget ligger ändån på mig. Jag har absolut ingenting att säga mer om det här, och när någon frågar varför vet jag aldrig vad jag ska svara. Jag vet inte varför jag gjorde det. Jag var inne i en period då jag mådde dåligt och jag trodde att genom att förstöra allt jag bygt upp och såra mig själv skulle jag må bättre på något sätt. Som om smärtan från en sak kunde ta bort smärtan från en annan mycket djupare smärta. Ungefär som dom som skär sig gör, fast på ett mindre emo sätt. Nu är det iallafall gjort och borde vara bortglömt för länge sen, men jag har nog aldrig kunnat släppa det och gå vidare. Men nu har jag fått ur mig det här, sagt det jag ville och jag kan börja bygga upp på nytt och aldrig mer bli påmind om det här. Det var ett misstag för länge sen men jag har lärt mig nu att aldrig ångra någonting.