Andrea Strömberg

"Du har själv sagt att hon är som en dotter för dig, att hon är en i familjen. Och nu helt plötsligt för att hon inte är hemma hos oss varje dag räknas hon inte längre? Vad säger det om dig? "

"Som jag sa till dig, när jag är ledsen och när jag mår dåligt, vart går jag då? Med vilka pratar jag med och vilka är det som tröstar mig och får mig att må bättre? Det är till dom - min andra familj.
Vem är då jag? frågar du. Du är ingen. Du är han som inte ens märker när jag mår dåligt. Det är den du är."

Jävligt mycket svar i ett alldeles för gammalt inlägg.

Jag antar att jag nu vet varför jag inte längre räknas.
Att jag iochmed att jag höll mig ifrån dig i två månader inte längre räknades som din dotter och att du därför bara kunde packa ihop mig bara sådär utan vidare. För att jag inte längre fanns.
Jag försöker göra samma sak med dig, packa ihop dig och glömma din existens i denna värld.
Tyvärr kan jag inte göra detta lika lätt som du gjorde.
Jag kommer aldrig släppa det här förens jag får ett riktigt avslut, vilket betyder att jag aldrig kommer släppa det.
Men man kan ju alltid försöka.
Cuz, like i said. du är ingen.
Så egentligen, vad har jag förlorat?
Du var ju ändån aldrig riktigt här.